Individ-nivå
Ibland gör man missar och tänker sig inte för. Exempelvis är det ju onödigt att gå in i politiska diskussioner med de som man redan vet inte kommer att ändra åsikt, speciellt när det är laddat!
Men jag skall försiktigt ta er igenom mitt tänk kring de frågor som diskuterades (eller två envisa personer ansåg sig ha rätt som det mera var snarare än en diskussion).
Vi började med flyktingmottagandet. Skall och bör vi ta emot de som kommer? Ja! Och varför? Därför ifall du tvingades lämna ditt land och ingen lösning tycktes vara nära, ja då har du inget val. Din mänskliga rättighet är att leva i säkerhet, och du behöver veta att det inte stängs några dörrar för dig.
Tycker jag att det sköts bra? Nej! Jag ser det så här, äntligen har EU en chans att visa framfötterna. Att genom samarbete och god organisatorisk känsla, hjälpa och hjälpa rätt! Så snälla EU korrespondenter och ledamöter gör om och gör rätt. Visa att Europa är starkt och empatiskt.
En synpunkt som kom upp var att man väljer att komma till Sverige för bidrag, och jag vet inte om det är sant eller ej, men låt oss ponera att det är så! Låt oss låtsas att man som rädd flykting sitter i sina sönderbombade hus och läser på vilka länder som är bäst att fly till (ni fattar att jag överdriver, hoppas jag)!Vad skulle du själv då välja? Hur skulle du tänka? Min tanke hade i ärlighetens namn varit en sak, överlevnad för mig och mina nära och kära! Överlevnad, och för överlevnad så hade jag sprungit… flytt och där jag kom in, där skulle jag stanna och hoppas att man värderade mig som man själv skulle vilja bli bemött! Och återigen, EU … Samla era krafter och hjälp till! Hjälp de vuxna och barn som tvingats hemifrån och som sett saker ingen skall behöva se eller vara med om. Hjälp till så att man inte behöver fly, för vem tror ni lämnar sina liv frivilligt?
Vi nådde därefter en lite konstig del i vår ”diskussion”, för plötsligt lät det;
”Ja, jo det finns ju dom som flyr från krig, och dom har säkert sett och varit med om hemska saker!”
Återigen blev jag fundersam, och återigen försökte jag sätta mig själv in i ett scenario. Så man skall vänta med att fly tills man varit med om något hemskt? Man skall inte omedelbart packa och springa? Det hade jag gjort! Då vart vi återigen oense, för det där med när man flyr var också något vi tänkte olika kring. Jag tänker att det där med natonalism inte är för mig! Jag har ingen lojalitet till något land…, jag hade flytt. Men han jag diskuterade med tänkte annorlunda;
”Nej men det är klart att jag hade stannat och slagits!”
Okej tänkte jag… Jag råkar veta att han inte ens gjort lumpen, så först och främst så vet jag inte hur hjälpsam han hade varit! Men det var väl nobelt antar jag. Jag sade sedan att de som flyr från Syrien, de är oftast och mest vanliga människor, inga med mandat. De har inget med beslutsfattandet att göra, så de hamnar i kläm. Skulle han stanna och slåss om anledningen till kriget var en sak han själv inte höll med om, eller där ena sidan var fundamentalister och andra sidan var politikerna? Näpp. Då skulle han plötsligt inte alls stanna. Så det gällde alltså bara om en ”dum och elak främmande makt” slog till? Japp tydligen.
Vi fortsatte till det där med språk och kultur. Och återigen… vi förstod inte varann, vilket är intressant eftersom han krävde att man skulle anpassa sig till det svenska samhället totalt. Jag håller inte med. Dels ändrar sig samhället hela tiden, dels så är stämningen just nu för hård och kall och dels så talar vi igen om människor som flytt utan något val. Väljer man aktivt att flytta till ett annat namn, ja då är det klart att man skall anpassa sig totalt… men om det man har tas ifrån en då? Om din vardag och din kultur togs ifrån dig… skulle du då kasta bort den helt? Ditt språk, din matkultur… allt… Jag menar visst kommer man till ett land är språket viktigt, att man lär sig det.. men har vi inte lite väl höga krav på hur snabbt det skall gå? Om jag kom till ett land med arabiska som huvudspråk, så skulle det ta mig oerhört lång tid och om klimatet var som det är här så skulle jag bli stressad över att man förväntade sig att jag skulle lära mig ett helt nytt skriftspråk, ett helt nytt språk, till och med att läsa från andra hållet.
Menar jag att det inte är nödvändigt att de lär sig svenska? Jo så klart och det tror jag de flesta vill. Men vi måste vara lite aktsamma och tänka på vad de har bestulits på!
Vid det här laget kanske man tror att vi skulle sluta. Men nej, vi fortsatte.
Vi kom in på de som sitter dagarna i ända för att få pengar… Är de ivägen och stör mig så att jag inte kan leva? Nej, men de är däremot ett bevis på att fattigdom finns även mitt i Europa. Ett bevis på att man återigen måste se till att bli mer human. För vet ni vad jag tror att man lätt hamnar i ”de där”, alltså att man klumpar ihop flyktingarna, och de som sitter under en hel dag och vädjar om dina kronor till en klump… Men backa bort från den tanken, inser ni att det är individer som sitter där? En kvinna, en man… osv, det är en man, en kvinna, ett barn som kommer hit från kriget.
Tiggarna är ett bevis på att man inte bara kan ge bistånd till ett land utan att se till att det spelar roll för varje enskild individ. Makten måste skifta så att inte bara de som har får mer, utan att alla får. Det spelar ingen roll hur mycket man än skickar ifall pengarna fastnar på toppen, så att de som har får mera! Det är inte rätt att folk idag (eller någonsin) skall sitta och tigga, man skall inte behöva förnedra sig. De flesta av dem har dessutom lärt sig lite svenska, några få ord… men ändå… jag hade varit så arg om jag tvingats sitta i ett annat land, stå ut med dömande blickar och fnysande människor som handlar mera mat en vardag än vad jag fick ihop pengamässigt under en månad.
Det talas om en del organiserade ligor som kommer hit, som inte har det såg katastrofalt dåligt, finns de? Jag vet inte, kanske. Men det gäller inte alla. Vi måste egentligen veta mer om de vi ger till, därför bör det ske något högre upp. Jag överlever utan några kronor och har inga besvär att ge bort det. Men det smärtar mig att jag inte kan hjälpa dem alla. Det smärtar mig att de vars historia som går att läsa på lappar, att den i många fall är sann.
Vi var inte överens här heller, tydligen ljög alla enligt honom.. men han ah.. Eller är jade aldrig varit i Rumänien så han visste ju inte hur man levde där. Så kunde åtminstone en och annan av deras historier vara sann? Ja det kunde den enligt honom, men han tyckte inte det smärtade i sitt bröst.
”Vad fan, man kan ju inte hjälpa alla!”
Det har han rätt i. Jag som person kan inte hjälpa dem alla som individer, därför är det ännu viktigare att man gör om och gör rätt! Eller är jag orimlig nu? Jag vet att jag i alla fall inte begär för mycket när jag ber er att titta på människor utifrån en individ-nivå.
