Chansen jag borde tagit – r47
Det var en gång en flicka med dåligt självförtroende…
så är det för många.
Det finns dock de som hävdar att det fanns en tid då de inte sett mig så stabil. Det var med honom, r47, han gjorde mig stabil och han kunde hantera mig. Han tänkte på mitt bästa.
Han bodde ett tag med mig och sedan med mig och mitt barn. Jag ville inte att han skulle försvinna..alltså flytta. Jag hade aldrig varit så nära att ha en familj. Det var tryggt och det var skönt. Han bodde på min soffa, betalade för en plats i mitt vardagsrum, det var lättare än jag trott att ha någon i lägenheten under de mest demoniska av perioder. Det kanske rent av var det som räddade mig många gånger, att veta att jag inte var ensam. Att någon fanns där utifall något skulle hända.
Jag har aldrig sagt något, till någon men nu gör jag det, han får mitt inlägg och kan reagera som han vill. Men jag borde ha satsat och gjorde det inte. Kanske är han lycklig nu och det sätter punkt. Kanske inte. Jag ville bara, med så mycket annat här inne vara ärlig.
