Vännen jag tappade bort- s26
Jag hade faktiskt honom och jag sumpade det. Varför? För att jag inte kunde lyfta en telefonlur, eller faktiskt skaffa ett liv genom att ta ett tåg till honom och kanske vara med i hans bekantskap. Det gjorde jag inte. Så jag slarvade faktiskt bort honom. Vem är han? s26 gick på samma skola i högstadiet…i sjuan. Han var från början faktiskt kopplad till h14, och en annan kille som också gick i klassen och blev tillsammans med en tjej i vår klass. Det var faktiskt så att jag kom h14 närmare. Han och s26 var vad man kan kalla för skolvänner. De umgicks i skolan, men jag tvivlar starkt på att de umgicks som riktiga vänner. De passade inte ihop, trots att jag aldrig kom h14 särskillt nära så vet jag ju inte… men det var något som inte stämde i kemin
s26 var full av liv. Alltid glad, jag såg honom aldrig arg eller upprörd, och vi fann varann, inte som ett kärlekspar, utan som vänner, riktiga vänner…jag kände det med honom. Märkligt. Han blev tillsammans med en tjej i skolan, men vi fortsatte att umgås i skolan. Han var stabil. Vi umgicks inte på fritiden, hade bara en med en sådan relation, hennes alias är h19(och jag kommer att tala om henne i nästa inlägg). Det är faktiskt sant, jag lovar!
Men som sagt… jag var mindre ensam med s26, han kom bättre överens med mig än s6 och det var ovanligt. De flesta gillade s6 bättre, men inte han!
Sedan hände det där… han flyttade iväg ganska långt. Men det fanns ju telefon, sade han! Och det är klart att det fanns. Och han hade ju kvar flickvännen här. Det var ett förhållande som höll länge faktiskt. Det var för att hon åkte dit. Jag har besökt honom en gång och då var det inte ens för att egentligen besöka honom. Jag skulle på ett event och bussen gick från staden han bodde i. Jag fick se lite, men det om jag skulle räknas som en av hans närmaste vänner, så var detta inte okej. Jag hade kunnat besöka honom under helgerna, kanske hade jag då fått ett nätverk, varit med på fester, vad som helst. Det finns en likhet mellan klippan e15 som jag berättade om innan. Jag fattade bara inte det! Jag fattade inget. Han ringde mig… först några gånger i veckan. Sedan någon gång i veckan och sedan allt mera sällan. Vi talade länge ofta, han berättade vad som hänt, vad han gjort, vad han skulle göra. Jag hade ingenting att säga… inget hände. Han muntrade ofta upp mig, genom att vara lättsam. Han fick ingenting att låta svårt. Jag kunde ibland bli irriterad på honom, allt var inte så jävla lätt. Det står jag fast vid. Jag var inte som honom, men han var det mest spännande jag hade i mitt liv. Men vad hade jag? och vad gjorde jag?… Jag slarvade bort honom helt. Han bad mig att ringa ibland, jag lovade men det blev aldrig så. Konstigt dock, det var ju inte direkt så att jag hade ett liv. Eller kanske hade jag det? Som ett försvar (även om jag är den enda att som kan beskyllas här.) så antar jag att att jag skapade min värld. Jag hade mina drömmar, jag drömde mig bort, det var mycket enklare än att följa några råd som s26 gav mig. Hans råd var så svåra, så verkliga… och de var verkliga också. Han försökte nog ge mig ett liv, han hade säkert tagit emot mig… visat mig sin värld och släppt in mig. Jag vet att en annan vän jag kom att spendera en del tid med blev hans vän. Hon gjorde som vänner gör. Hälsade på honom, minns att det kändes som om hon snodde honom. Det gjorde hon inte.
Så där ca 15 år senare så fattar jag! Jag förstår vad du försökte göra, förlåt att jag inte fattade det då. Vet att jag har dig på facebook, men skäms faktiskt för att tala med dig. Men jag vill att du ska veta att det var du som gav mig energi och livsglädje, en illusion av att vara vanlig. Jag hoppas du har det bra, och om du inte har det… låt mig då hjälpa dig!
