Han med den kulturen jag älskar och med passionen för ett instrument- h14
Detta skiljde sig mycket markant från k11 till person, så man kan ju inte säga att jag hittat min typ ännu. Från den (alltså för den lilla lilla lilla hålet sett) badboy man ändå fick lov att säga att k11 var, så var detta mera av en mammas pojke – aktig typ. Men han passade dock in i i mönstret som jag hade fostrats i. Ni vet, bland folkdans, munspel och en pensionärskultur i vilken jag alltid fanns i centrum. h14, vi har talat lite om honom, hur jag på lägret blev så kär så kär, hur han efter den där orkestern (där jag spelade ett instrument som jag inte hade minsta passion för, men ändå fortsatte med. Jag spelade även ett annat instrument som jag visserligen hade viss passion för, men inte den sorten som den kommunala musikskolan erbjöd utan den som p2:s pappa erbjöd. Men orkestern ledde till att h14 behövde skjuts hem och som ni finns från tidigare inlägg så samåkte s6, e12, jag och h14.
h14 däremot, han hade stor passion för sitt instrument och han kom ifrån en stor musikalisk familj med rötter på Irland. Jag byggde upp hela vårt lilla mysiga liv… i alla fall tills vi var i 25 års åldern…och naturligtvis bara i mitt huvud. När jag började sjuan så gick han i åttan och i ungefär en halv termin av trånande, så slutade det plötsligt. En förälskelse, en kärlek (trodde jag) tog bara slut. Fungerade det verkligen på det viset? Ja. Lägret där jag blev kär hade gett mig en identitet, min allt mera försvinnande gestalt började se sprickor.
På lägret hade han varit bland de mest populära, bland de som imponerade, så också på musikskolan och dess orkester. Men i skolvärlden, vem var han där egentligen? Han verkade inte alls vara populär, han verkade inte direkt ha några nära vänner… kanske en (s23) och jag klickade mera med den personen eftersom han pratade utan ansträngning. Jag blev inte kär i hans vän, men jag fick en röst. Han pratade så mycket och så lätt att även jag kunde få vara med i en diskussion. h14 däremot höll sig i bakgrunden, om ens det, till synes ointresserad. Det var då jag antar att det gick över. Jag insåg att hans ego var extremt stort, men i skolans värld hade han inga mandat och därför uppfattades han nog som en smula nonchalant.
