Hur högstadiet kunde ha sett ut! – l16 och t16
Sedan hade vi då den där tjejen…jag menar den där, hon som alla killar ville ha och alla tjejer ville ha. l16! Hon var snygg, hon var präktig och hon var smart. Hon behövde inte bli för full eller… hon behövde bara vara. Hon hade snygga kläder och hon var trevlig.
Det finns inte så mycket att säga om henne, inget ont. Kände jag henne? nej! Var hon elak emot mig? nej, tvärtom. Men var vi vänner? nej, men precis som alla andra önskade jag att jag var hennes vän, eller att jag kanske var henne… det var nog mer en önskan! l16 hade också den där personen som skulle göra allt. Jag kallades en gång för en liten svans. l16 hade t16, en tjej som var svansen för l16. Det är svårt att beskriva deras relation, t16 kastade sig taktiskt emot l16, det var liksom inte svårt att se att det skulle bli hon som var den. Första skoldagen vände sig killarna om. De bokstavligen vände sig om och t16 såg detta. Var hon lika snygg? nej och det accepterade hon. Däremot kunde hon via l16 få en behaglig resa med viss uppmärksamhet. Jag vet inte vad som hände med t16 efter vi gick ut. Hennes och l16 relation hade sina upp och nedgångar, men vid tiden för den första nedgången så hade t16 fått så pass mycket att hon kunde umgås med exempelvis p10 och e10. Behöver jag verkligen beskriva detta närmare? Är det inte så att ni vet precis vilken tjej… eller i vissa fall vilken kille jag talar om? I båda fallen. Jag har varit den ena av dessa, och det skadade mig ganska hårt. Jag har inte förens nu funderat på hur det påverkade t16, om hon ens tänkte på det. Men l16 fick den högstadietid som vi alla vill ha. Hon var smart, hon behövde aldrig bevisa något för någon. Hon kunde vara sig själv i alla situationer. Hon blev inte retad eller påhoppad, snarare tvärtom. Ingen skulle våga ge sig på henne, det gjorde man bara inte. Hon hade pojkvänner, behövde aldrig fundera över ifall den hon tyckte om, tyckte om henne. Hon behövde aldrig synas eller höras mest på fester (vilket kanske t16 behövde göra emellanåt). Jag tror inte ens hon var på de blötaste av fester. Hon hade passat in utan tvekan… men jag tvivlar på om hon var där. t16 då… ja, hon var nog där, inte alltid men ibland. Jag vet precis hur det känns att vara “vännen till den snygga”, jag tänker mig att t16 i åttan och nian insåg att hon behövde befinna sig på rätt plats. Hon fick inte saker på samma sätt som l16. Deras helger såg nog mycket annorlunda ut.Jag vet inte riktigt. Jag var nog upptagen med att vara avundsjuk på l16, att även jag missade t16 en aning.
Idag så vet jag att världen inte ser ut som högstadiet. Jag är mycket väl medveten om att l16 och t16 inte alltid hade räkmacka i allt. Men jag kan fortfarande drömma om att få den högstadietid som l16 fick, det är inte många som får det så tyvärr, de flesta vill inte ha det så. De vill vara vilda och rebelliska. Men jag hade nöjt mig med att få l16 högstadietid. Hennes intelligens, hennes sunda sätt, för hon var sund. Inget deprimerande, inget destruktivt. Högstadietiden var en period då hon skaffade sig vänner för livet och som hon upplevde kärlek första gångerna. t16 tid var inte likadan, men jag skulle inte vilja ha hennes tid, mycket för att jag vet hur det är. Den där eviga tävlingen man aldrig någonsin vinner och får acceptera det och se fördelarna de för med sig.
Vad hade då dessa två med mitt formande som person att göra? I t16s fall handlar det om vad jag såg! Jag såg hur jag troligen hade sett ut förr, när jag sprang efter s6 bland annat, det gjorde mig aningen ledsen. I l16s fall handlade det om hur jag såg hennes tid var så annorlunda från min. Hur jag önskade att jag hade haft hennes tid i högstadiet!
