Högstadiet – de utanför (eller redan onämnda på) listan-nr 27

Det är svårt att beskriva för de som inte varit med om det, men som jag nämnde i ett annat inlägg, säkerhetsbältet slets av.

I hålans skola visste du precis vilka du tyckte om, vilka du kunde prata med och vilka som tillhörde var. Nu var det dags att åka till den ganska så nybyggda högstadieskolan i kommunens huvudort! Förutom vår lilla håla så var det även folk från en annan håla som blandades samman och som redan skrivits hamnade jag i mittenklassen “c”.

I början umgås de flesta med samma folk, alltså de från sina egna hålor. Man sitter tillsammans i matsalen och är inte riktigt bekväm. Men det tog bara några veckor, sedan hade man blandats ordentligt. Jag ska först berätta lite om klassen, om de som inte hamnade på listan eller som redan har nämnts. Jag tror egentligen att den här klassen var en ganska god blandning av allt.

Vi hade de två tjejerna som inom bara någon vecka hade urringat och stod i rökrutan, skrattandes åt “de coolas” skämt. De var främst två stycken som snabbt fann sig i den rollen. De ändrade även sin attityd gentemot lärare och visade upp det irriterande beteende av att “jag tänker inte lära mig något”. Sedan hade vi en kille som med tiden skulle bli sådan, men det skulle ta till mitten av åttan ungefär… sen var det killen som omedelbart var den som man förstod skulle bli en sådan “cool”. Han ledde ofta den sk “skolk”-ligan, men han var aldrig elak. Tvärtom var han snäll och kunde nog ha klarat sig bra mycket bättre om han inte hade bestämt sig för att ta “fel” väg.

Sedan hade vi en stor kille, en hockeykille. Han behövde inte göra något, dels eftersom han var från en stor familj och var aningen ökänd och dels för att hans närmaste vän var någon som jag kallar e15, och om honom kommer det mycket mer om senare.

Jag och s6 hade precis som e10 och p10 varandra och i e10 och p10 s fall så hade de fortfarande mandatet från att ha bott i hålans mitt. De slog sig också snabbt samman med ett annat gäng… eller gäng. Två tjejer som hade varsin sak som gav dem en framsätesplats. Den ena var präktig och snygg, jag hade gått med henne och ett par till på förskolan min första termin, innan vi flyttade. Men de mindes inte det. Den andra tjejen hade en äldre pojkvän, något som så-klart var mycket betydelsefullt. Att den äldre pojkvännen dessutom hade en central plats i sin klass och på skolan var ännu bättre. De här fyra gjorde sina läxor, lyssnade på lektionen och var inget störelsemoment. Jag kan inte vara säker, men jag kan tänka mig att om de gick på de där festerna så hade de kul, men de gick aldrig över gränsen och syntes för mycket. e10 och p10 kunde jag dessutom fortfarande prata med. De var nog aldrig mina vänner, men de hade inte heller någon tanke på hur/vad jag var i klassen.

Det fanns också en kille från hålan som valt en kompis från sporten (som inte bodde i hålan), som jag faktiskt kände till en del. Våra första möten hade varit tillsammans med p2 eftersom han bodde bredvid en dagmamma, minns honom som trevlig då, men han är ingen jag har speciellt trevliga minnen av. Jag kommer aldrig glömma hur jag en gång blev så desperat att jag betalade honom för att sluta reta mig. Han kom  på våra discon i hålan eftersom han var kär i en av de där tjejerna som alla ville ha. Jag blev liksom mellanlänken och jag hade det tydligt i huvudet när jag insåg att han hamnade i min klass. Han var också som ett klister, liksom limmade sig fast vid bästa möjliga position. Han, killen från hålan, e10,p10 samt de två präktiga tjejerna skulle komma att bli en enhet.

 Sen fanns det tre killar som liksom hade sina placeringar lite överallt. En av dem umgicks och kom från samma håla som e15 och hans kompis. Han var snäll… han var också extremt utsatt, men han hade en sak som ingen kunde ta ifrån honom. Han var snygg, och det hjälpte honom något. Jag mindes att jag mötte honom när vi börjat gymnasiet, och vi pratade. Han lät nere, och hade den där långa sucken när man talade om skolan eller om något. Men så mötte jag honom för bara några år sedan. Fortsatt snygg och jag vågade inte gå fram och fråga. Jag var ute med min syster på en av de där småstadsfesterna alla har (och med småstad, så menar jag så klart orten vi gick i gymnasiet i, det var en stad), jag tvingade min syster och gå fram och fråga ifall han hette Jimmy, och visst var det han. Han var glad, verkade lycklig. Vi blev vänner på facebook efter det. Det var en trevlig kväll minns jag och jag minns också att det var roligt att se honom glad. Livet, det riktiga livet, tycktes passa honom bra.

 Sen hade vi den andre killen som jag tyckte bra om. Han var också snäll. Även han började umgås i det gäng där e15 ingick och han gjorde aldrig så mycket väsen av sig, däremot var han en sådan som kunde hitta på sådana konstiga idéer. Som att istället för att sudda ut var som stod på tavlan lite snabbt så började han långsamt att sudda bokstav för bokstav, tills dess den lärare blev galen (på ett humoristiskt sätt dock), minns även att det var han och jag som självmant direkt gick ut när den där biologilektion med att blåsa upp en lunga kom. Jag saknade någon som honom i mina senare klasser. Har dock träffat på några som honom genom åren… sådana med en fantasi som man bara önskar att man hade hälften utav.

Den tredje killen kan också beskrivas som sn Han fanns mitt i centrum eftersom han lät, och gjorde sig hörd, han var också på alla fester, men var aldrig den som skröt om att han varit där. Jag har undrat mycket över honom de senaste åren, och framförallt sedan natten då listan skrevs. Det var så när att han hade fått en plats, men det hade inte berott på de förflutna. Det hade berott på en märklig fantasi. Han är nämligen mycket stabil, var det då. Vet vem han är, vad han tycker om och eftersom intrycket av honom som jag så här många år senare var att han aldrig behandlade någon illa och egentligen inte brydde sig om han tillhörde någon form av gäng eller ej. Han hade sina vänner och så var det, och är det än idag. Jag borde ha blivit kär i en som han … i alla fall nu. Nu skulle jag behöva en sådan som han.

(Det finns en kille som flyttade, och två tjejer som tillkom i klassen, men kommer inte att ta upp dem)

Published in: 3. Lilla fröken osynlig, 5. Sammanfattningarna on 3 november, 2015 at14:39 Kommentarer inaktiverade för Högstadiet – de utanför (eller redan onämnda på) listan-nr 27
Tags: ,