säkerhetsbältetseran över- nr 20
Att gå i en byskola och sedan börja högstadiet. Det är inte helt lätt! Från att vara den enda årskurs sexan, så blir man plötsligt transporterad till en skolan där det är 5 paralleller. Jag (och s6) hamnade mitt i, klass 7 c.
Under 6 år hade jag trott att världen var som i byn och att skolan och kamrater var som byn. Alltså att det bara fanns en enda ideal, och med det menar jag inte att alla var lika. Jag menar att man tilldelades en roll som man fick ha – gilla läget liksom. Jag var :
“Den nya-Den som bodde off- Den blyga och rädda – Den sjuka – Den som hängde på fel följe, men ändå det enda alternativet – Den man kunde reta”
Japp, det var jag!
De kvalitéer som ändå skulle kunna ses som gynnande var inga som jag själv stod för (snarare tvärtom) Jag hade en styvfar som kände allt och alla, men enkelt kunde bjuda in sig själv vart som helst. När han gjorde det och jag var med, så fanns jag plötsligen i ett sammanhang. Ej att förglömma heller är det där med status, och hur det kan spela roll hela livet. Min styvfar hade hög status och hade alltid haft det i byn, och det hade kunnat spela roll om man vetat vad man vet nu. Han hade exempelvis en mycket högre status än s6:s familj… och många andra.
Jag hade även en mamma som köpte alla och lade fram mina kläder som jag skulle bära. Jag retades för mina “konstiga” kläder, men idag vet jag att de hade fel. För min mamma har smak när det gäller kläder, mycket god smak! Hon skapade en identitet till mig via mina kläder… men jag lät henne inte få fortsätta. Jag tvingade henne att sluta eftersom jag som sagt trodde att man skulle vara som de andra… och inte hade en aning om vem jag var.
Jag lämnade byskolan med en klass där jag kände mig ganska trygg. Ingen var så där elak som man hade hört att folk kunde vara.. jag hade vänner, eller jag hade åtminstone de som verkade vara vänner. s6 och jag var ju bästisar, och m8 hade sin bästis. Vi ville alla fyra hamna i samma klass, sade de andra tre. så blev det inte. p 10 och e 10, hamnade i vår klass dock. Tillsammans med ytterligare en kille från gamla klassen.
Byn och där man bodde fanns kvar, men ju längre tiden gick, ju mindre hälsande gjorde både jag emot de jag en gång delade klassrum med. Klyftan mellan mig och dem ökade fort.
Innan högstadiet började skulle jag dock hamna på ett sommarläger…ett läger utan någon från byn!
