Trollhättan var för mig bara lycka- nr 17

Jag tänkte först skriva om min första förälskelse och blir jag klar med det inlägget så kommer jag att publicera det ikväll.

Men jag måste först reagera å det hårdaste!

I Usa har man tillgång till vapen överallt. Tre dagars bakgrundskontroll om du köper den lagligt, kontanta pengar till någon som ger dig vad du ville ha från en baklucka på en (troligtvis extremt snygg, ny) bil. Du kan köpa ammunition i livmedelsaffärer! Du kan dessutom gå med i armén och få ett vapen som du ska vaka över, hur man nu än väljer att göra det.

Jag stod för inte så längesedan framför en grupp barn och berättade om hur två mobbade pojkar en tidig morgon begav sig in på sin skolan och började skjuta omkring sig. De dödade lärare och de dödade andra elever. Jag undviker att säga “skolkamrater”, det är ett skit-uttryck! Inte är du kamrat med någon bara för att ni av någon anledning hamnade i samma skola.

Skicksnack alltihop… och när vi ändå är inne på ämnet..

 

“Mobbning existerar inte på den här skolan!”

 

Det är också fullständiga dumheter. Att lärare går över gränsen och kränker ett barn då de tar tag i denna för skydda andra barn eller sig själv… det är ibland sant och ibland inte. Det beror lite på läraren. Antingen har denne tappat fattningen, eftersom man som människa har brister, eller så gör han eller hon fel och hanterar en situation på ett sätt som är fel— eller alternativ nummer tre, han eller hon gör sitt jobb, jobbet som gäller att utbilda den yngre generationen att behandla sin egen, och övriga generationer bättre än vad man hittills har lyckats med. Vi lever i en värld där folk dör av svält, och flyktingar tvingas riskera sina och sina barn liv för att få en dräglig tillvaro, medan denna yngre generation säger:

 

“omäää om de typ hände här då skulle jag ta min ak44 och spränga fienden i luften!”

 

Det är inte att gå framåt. Det är inte mänsklig. De två pojkarna, de som  hette Eric och Dylan, de blev mördare när de var 19 år. De tog sina egna liv och anhöriga till de som dog känner troligen en ilska. En ilska över att rättvisa inte skipades, och med rättvisa så utgår jag ifrån att de menar det som jag kallar lagligt mord, och som  de kallar dödstraff. (och på frågan ifall de dödat mitt barn, vad skulle jag säga då?… jag skulle säga att de förtjänar det hårdaste straff som mänskligheten kan avvara… livstidsfängelse. Och jag skulle nog besöka dem också… bakom murarna)

Det vi talat om kommer för alltid att vara känt som Colombinemassakern och har fått efterföljer, flera… lika tragiska. Men det innebar också att man behövde hitta något eller några att beskylla. Man tittade sig inte omkring, tittade inte efter de som låg med laddade vapen under kudden, det var normalt. Men Brian Warner och Marshall Mathers… de var annorlunda och de var provokativa. Du känner dem mer under namnen Marylin Manson och Eminem, deras texter tänker inte jag försvara… men jag tänker låta Eminem göra det egna ord;

“A lot of people ask me.. stupid fuckin questions

A lot of people think that.. what I say on records

Or what I talk about on a record, that I actually do in real life

Or that I believe in it

Or if I say that, I wanna kill somebody, that..

I’m actually gonna do it

Or that I believe in it

Well, shit.. if you believe that

Then I’ll kill you/…/”

 

och när det kommer till Maraln Manson tänker jag använd hans ord. Han gjorde något, i min konstnässjäl, unikt. Han gick ut som Maralyn Manson i Michael Moores dokumentär “Bowling for Colombine” och svarade på den direkta frågan vad han skulle gjort om han varit där just innan de hade börjat skjuta. Med sminket, med de märkliga kläderna sade han då något som borde fått hela Usa att stanna. Han sade;

 

“If I was there whit’em? I wouldn’t say anything. I would only listen, it is clear no one eles did!”

 

1999 var året detta hände. I 16 år har vi vetat om detta… vad mobbing, vad enstaka kommentarer vad hånflin kan leda till. Ändå hade det skett fler gånger och den dagen det skedde i Finland fick man panik. Man hade inget lärt sig från Colombine, men sökte bland killens musik och filmsmak. Men sökte man i hans sinne, satte man sig in i hur hans mentala hälsa var?

I Sverige hade vi den tragiska händelse när en pojke skars till döds alldeles utanför ett gymnasium, bara några pendeltågsstationer från självaste huvudstaden, Stockholm.

Men även om vi inte haft en skolmassaker förr så får man inte glömma det vi har haft och det som kunde ha tagit lärdom av och som det kanske vore dags för föräldrar att sluta curla och berätta följande;

  • Vi hade när en mentalt instabil kvinna hade ihjäl två barn och så när hennes mamma.
  • Vi hade en liten flicka som skars till döds, vi hade en pojke i Rosengård som hamnade på fel plats vid fel tid.
  • Vi hade ett trippelmord där två visserligen var kända av polisen (vilket inte borde spela någon roll alls) och flickan som var med dem. Hon som (om man nu måste hänga upp sig på detaljer som om någon är känd eller inte känd av polisen) inte hade den minsta koppling till polisen, utan bara följde med.
  • Vi hade ett svartsjukebråk som slutade med skottlossning och en död barndomsvän, klockan halv åtta på morgonen framför ögonen på barn på väg till skolan. (De var visserligen födda i slutet av 1980 talet, men eftersom vissa vill vara detaljerade så kan ju påpekas att den som sköt har svenska försvaret gett vapen)
  • Sedan så hade vi det som skedde i Upplands Väsby, där en flicka född 1994 mördas av en man född 1995 eller 1996.

 

Det alla dessa döda unga har gemensamt är att de alla är födda på 1990 talet eller 2000 talet.

Det är på 2000 talet barnen är födda förresten, de jag talade och de jag talade om var hur gränsen  kan vara hårfin. Hur ord kan göra ont länge och hur ord… inte bara handlingar… pyttesmå handlingar kan göra någon till ett offer… eller en mördare. Det handlar om gränser, om vilka som behöver hjälp så att de inte går för långt.

Jag vet. Jag tror innan jag har sagt det, men borderline är en sjukdom där du antingen har för många känslor eller också är tom. Jag kunde ha blivit farlig.

Varför pratar vi om detta i en blogg som denna?

Idag. I Trollhättan…. en stad jag förresten har en koppling till, en av livets största.

En man gick in i en skola, en byggnad där barn skall göras redo för livet, och på måfå valde ut offer. Han är död, han blev 21… vilket innebär att han föddes 1994. Hans offer: en lärare och ett barn som bara blev 11, alltså född 2004.

cropped-cropped-IMG_1075-Edited.jpg

Published in: 7. Political Junkie on 22 oktober, 2015 at19:03 Kommentarer inaktiverade för Trollhättan var för mig bara lycka- nr 17