Det första sammanhanget… typ… – m8, oomnämd person och s6 (2)
m8, det är många “m” och egentligen borde jag lägga till ytterligare en med bokstaven “m”, men jag har valt att exkludera henne. Hon var aldrig elak, hon var aldrig uppmärksam så som e10 och p10 var, och hon tog chansen att gå när gräset var grönare.
Men innan hon försvann så blev vi alla ett litet gäng. s6, m8, den onämnda, och jag! Jag var med i ett gäng! Det var helt otroligt. Samtidigt är jag rädd att jag sårade m7, det stör mig att jag inte minns.
Det stör mig lika mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska ha för åsikt om just m8. Hon hade varit ihop med (alltså ihop som i vi – går- i – tredje – klass”, inget allvarligt! Eller jo, kanske för dem, då! Men de gjorde slut på riktigt någon gång i mellanstadiet, och jag har svårt att minnas detaljer från denna tid, kanske för att jag var normal. Men jag minns fragment.
Det var 90 talet och det var populärt med ett par specifika addidas byxor. Det var streck längst vaden och skulle så klart stå addidas där. De var säkert dyra, men jag hade inte något intresse för kläder. Mamma gillade kläder och ofta klädde hon mig, hon lade fram de kläder som jag skulle ha dagen efter… precis som många föräldrar gör, även jag numera (även till mig själv). Jag blev ofta lite retad för mina konstiga kläder. Idag önskar jag att jag fortsatt låtit mamma klä mig. Men de där byxorna… de var dyra förståss, men alla hade dem. Det dög inte med de kläder mamma skickade efter, det som skiljde ut mig från att se ut som alla andra De där byxorna var viktiga och mamma lyckades hitta något liknanade på en billig affär..precis samma.. eller inget addidas på, men de var fina. Jag var stolt över dem och kom in på skolan. Ingen skulle märka mina byxor. Något hade hänt, något som sällan händer i byar som denna. Jag kan inte säga vad, men det innebar en stor sorg för en familj… en familj som var så där populär. Alla sörjde, de flesta för att de kände familj… och jag för att alla andra sörjde. Det som hade hänt var så tragiskt och det skulle göra mig väldigt ekonomiskt försiktigt. Det handlade om den där historien, ett företag som ansågs och verkade gå bra… men i verkligheten inte gjorde det.
Sen hade vi det där med retandet. Folk hade börjat inse att det gick att göra sig rolig
på mitt förnamn och efternamn. Jag minns aldrig att någon ingrep.
Men jag minns dagen jag bröt ihop och blev ledsen. Fröken blev arg och frågade strängt vilka som hade retats, två killar erkände och sade förlåt.
Men detta var bara början och någonstans minns jag inte att det där gänget jag äntligen var en del av gjorde något. Jag minns att m8 var en sådan som skulle gå långt. Hon var för snygg för att vara en tönt, men hon umgicks med oss och hon hade ett band med s6, som dock fortfarande skulle vara min vän. Vi gick nog i femman och när jag umgicks med m8 hemma hos henne så minns jag att jag tyckte om henne.
Men det fanns en avundsjuka… jag tror även att s6 var avundsjuk. Men hon var snäll, det fanns dock en person som tyckte hon var skrytsam och överlägsen, det var mormor och det är faktiskt en av anledningarna till varför m8 är här.
Så var det de andra. Hon blev av med sin bästa vän, som valde ett bättre umgänge. Det var en aning sorgligt för henne. Men hon var ingen som skulle vara ensam.Hon var inte typen.
Det var ungefär när vi skulle välja en kompis till högstadiet. Det var så, man fick välja en kompis. s6 och jag valde varandra, men jag tror inte att vår vänskap någonsin fanns då vi nådde högstadiet. m8 och s6 skulle bli de bästa av vänner trots att de aldrig gick i samma klass.
Det här var svårt, jag har inga känslor för henne längre. Jag minns inte. Men en undran har jag… m8 var aldrig elak, inte så som s6 kunde vara. Så hur förlorade jag en bästa vän, var jag hela tiden bara ett substitut? Var det m8:s fel? eller s6 fel? eller var det mitt fel?
